Andreas Ekström – är nu ett alternativ?

…räddar liv?

En bokrecension som har legat ett tag, nu är den publicerad.

Har varit lite bloggtyst här, det finns en ny bäbis, och dessutom nÃ¥gra nya privata livsomständigheter att förhÃ¥lla sig till, och det känns som om min överskottskraft – som om man hade nÃ¥n med en ny bäbis i huset… – gÃ¥r Ã¥t till annat. Bara sÃ¥ ni vet att jag inte liksom har lagt ner bloggandet för gott eller sÃ¥.

Han föddes i morse. Ännu namnlös. Allt väl ombord. (Pappablogg kommer ej uppdateras…:-) )

Skrev lite över frukostyoghurten i går, och det finns i tidningen nu. Fina minnen från en drabbad plats.

Veckans spalt i Journalisten finns nu här, och jag gläder mig åt att utgivaren Helena Giertta inte tvekade att publicera den.

…instiftar jag en ny religion. Tyvärr gÃ¥r det Ã¥t helvete. Läs allt om det här.

Dagens födelsedagsbarn Emanuel Karlsten – grattis! – skriver krönika i DN om Acta-avtalet, och de synnerligen besvärande omständigheter som omgärdar detsamma.

Jag har inte mycket att invända, utom en sak, en ganska stor.

Emanuel Karlsten skriver följande:

I grunden handlar det om att företag med immateriella produkter – bild, musik, patent eller film – har förlorat greppet om sin marknad. När kunden inte längre bara konsumerar, utan genom internet både producerar och distribuerar har det blivit ekonomiskt jobbigt för företag.

Kontrollen har minskat och därmed också pengarna. Företagen via branschorganisationer har därför arbetat hårt för att lagstifta mot internet och den förlorade kontrollen – men misslyckats.

Detta är rent newspeak.

Det handlar inte om att företag och därmed ytterst alla kompositörer, författare, artister, konstnärer, programmerare och mÃ¥nga fler har ”förlorat kontrollen”. Det handlar om att de har utsatts för en systematisk och storskalig brottslighet. Det handlar otroligt lite om att kunder ocksÃ¥ ”producerar och distribuerar”, det är ju knappast nÃ¥got hot mot en kompositör som tidigare kunde hanka sig fram genom sina kassa royaltyutbetalningar men som nu fÃ¥r nästan ingenting pÃ¥ grund av att världens pirater har bestämt sig för att inte vara solidariska med den modellen längre, i strid med nästan all gällande lagstiftning.

Detta är fakta.

Diskursen bakom är nu denna: Om bara de där företagen hade fixat sina affärsmodeller lite snabbare så hade de ju aldrig utsatts för brottslighet av den här omfattningen. Det är helt korrekt, och det upprepas av alla dag och natt.

Jag undrar bara i vilka andra sammanhang vi tycker att det är okej att skylla brottsoffret för att vederbörande har utsatts för brott. Jag tycker att det på rent moraliska grunder är häpnadsväckande hur utbrett det här synsättet är.

Vi får se om en intelligent webblobby nu kan klara av att samtidigt slå vakt om personlig integritet och immateriella rättigheter, att samtidigt vilja se ett fungerande rättssamhälle på nätet och undvika knäppa speciallösningar lite vid sidan av eller under bordet.

Jag tror att ett första steg kan vara att kalla en spade för en spade, och det tycker jag inte riktigt att Emanuel Karlsten gör i sin krönika. Även om jag alltså har lätt att sympatisera med hans slutsatser i övrigt.

…för varje gÃ¥ng jag inte nappar pÃ¥ sÃ¥dana här utmaningar alltsÃ¥!

1. Var är din mobiltelefon? Bredvid mig på skrivbordet.

2. Var är din andra hälft? På jobbet i vårt hem.

3. Ditt hår? Borde ha rakats i morse, det ska göras varannan dag egentligen.

4. Din mamma? På väg till Skåne snart!

5. Din pappa? Samma!

6. Det bästa du vet? Ungarna. Deras humor, deras språk.

7. Din dröm i natt? Oklart, stress- och Carolarelaterat.

8. Din dröm/ditt mål? Att vara i rörelse.

9. Rummet du är i? Ett kontorslandskap som vad det mig anbelangar skulle förbättras avsevärt av lite napalm. (Alla mÃ¥ste gÃ¥ ut först förstÃ¥s…)

10. Din hobby? Läsa och skriva.

11. Din skräck? Att något ska hända folk jag bryr mig om.

12. Var vill du vara om sex år? På en centralredaktion som verkligen är central. I övrigt får det gärna vara sig väldigt likt, livet.

13. Var var du igår kväll? Hemma med barnen.

14. Vad är du inte? Tjock och hårdhudad.

15. En sak du önskar dig? Större oberoende från mig själv.

16. Var växte du upp? I villasamhället Fjärås, strax söder om Göteborg.

17. Det senaste du gjorde? En intervju med en iransksvensk författare.

18. Dina kläder? Kulturkofta fem, som är lyckligt återfunnen. Jeans av märket Svensson. Vinterkängor.

19. Din tv? Står i vardagsrummet. Jag vet inte mycket om den, men den visar program och sköts i allt väsentligt av mina barn.

20. Ditt/dina husdjur? Aldrig i helvete.

21. Din dator? MacBook Pro, femton tum. Helt okej.

22. Ditt humör? Jämnt. Eller rättare sagt jämnare.

23. Saknar någon? Ja.

24. Din bil? En elva år gammal Saab 9-5. (Min sista Saab. Min sista bensinbil. Kanske min sista bil till och med.)

25. Något du inte har på dig? Ja, det blir ju inte så mycket damkläder, och jag försöker undvika kläder som kräver särskild vård av typen kemtvätt. Eller strykning. Men det lyckas sådär, jag har rätt många skjortor.

26. Favoritaffär? Den jag hade med en italiensk tjej på min språkresa när jag var fjorton och ett halvt. Gud så vuxen jag kände mig. Men frågeställaren menade kanske något mer uppenbart vardagligt? I så fall svarar jag Filippa K Second Hand. Hornsgatan i Stockholm.

27. Din sommar? Blir lugn och stilla hemma, eftersom det kommer en bäbis snart.

28. Älskar någon? Ja, det är en grej jag har lätt för!

29. Favoritfärg? Blå så klart, men det gröna i nyutslagna björkar kan vara väldigt fint också.

30. När skrattade du senast? Det kan ha gått så mycket som 18 timmar, men jag skrattade garanterat när Johanna och jag gjorde korrändringar på Carolamanuset i går vid middagstid.

31. När grät du senast? Menar man bara tårögdhet, så drabbar det mig ofta. Menar man lite mer rinnande så var det nog när jag fick ett mejl i helgen från en av de personer som jag har intervjuat för boken. Han skrev så varmt och generöst om hur jag har hanterat mitt möte med den kristna miljön att jag verkligen blev glad, mitt i pressen att få till det riktigt bra.

I dagens tidning ger jag mig på en omläsning av Barnaboken. (Tack till Johannes och Gunilla som kunde låna ut sitt exemplar, när jag inte hittade det jag var säker på att jag hade.) Jag svär i texten förresten. Det ska man bara göra om det finns goda skäl.

I går en kort kommentar om SOPA-fiaskot i USA, där jag hänvisar till Googles utmärkta uttalande i frågan. Jag håller med. Nej till SOPA, nej till pirater. (Men det frestar på just nu, att gilla upphovsrätt och den digitala revolutionen samtidigt. Jag känner starkt för samma grundprincip som förut: samhället och internet är samma sak. Samhället fungerar inte som civilisation utan ett rättssystem. Alltså gör inte internet det heller. Men den enkla hållningen ger liksom inget skäl att stötta den här typen av stolligheter från Författarförbundet, som tills vidare avhåller mig från medlemskap där. Suck.)

Skrev ocksÃ¥ en tv-krönika i veckan, om den fina serien ”Mot alla odds” i SVT. Den tycker jag att ni ska se.

Och allra sist: titta pÃ¥ den här bilden. Mannen till vänster är Bruce Springsteen. Mannen till höger är Jörgen Johansson, som jag har spelat live med tvÃ¥ gÃ¥nger. Jag kan nu alltsÃ¥ hävda att ”jag har spelat med en kille som har spelat med Springsteen”. Tror att man tryggt kan säga att min karriär som medioker coverbandsbasist just peakade…